Sveriges minsta bokförlag. Startat 2012. Baserat i Midsommarkransen-Malmö
Under en period, från 2002 till 2008 ungefär (mp3-nedladdningens gyllene era), komponerade jag kontinuerligt ihop cd-r-skivor, en två i månaden ungefär, och datummärkte. Varför har jag idag faktiskt lite svårt att komma ihåg. Varför kopplade jag inte bara datorn till stereon? Kanske handlade det mycket om känslan av att fånga in och presentera och välja… Continue reading 10 år bakåt och 100 år framåt
Roseau (Kerry Leatham) Om det är en musikalisk (micro-)genre jag förknippar med föregående decennium är det den brittiska, löst sammanhållna "hauntology"-scenen, med i år 10-jubilerande skivetiketten Ghost Box som centrum. Och lika vital som jag, kring 2006, tyckte att allt det där en gång var lika uttråkad har jag varit de senaste fem åren av… Continue reading Omväxling! Roseau, Hollie Cook och Laura Mvula
Det bästa jag vet är att upptäcka band och artister som i kombination med att vara helt icke-poserande ha alldeles för stora musikaliska ambitioner för sitt eget bästa. Det behöver inte betyda att dom inte kan spela, hur man nu väljer att tolka det, utan snarare att det är nånting som skevar någonstans, kanske i produktionen, kanske… Continue reading Feltvättad pop
Vad orättvis världen är. Jag jobbade på en text om BFI:s Robbe-Grillet-box, men jag insåg att jag inte skulle bli klar med den i tid och började fundera på alternativ, vilket fick mig att tänka på Poundsign. Tänker ni på Poundsign ibland? Det näst bästa amerikanska indiepopbandet från den andra halvan av nittiotalet. Jag var… Continue reading Tänker ni på Poundsign ibland?
Klagosång för en snarkning & sju vocoders.
Här är jag plötsligt: stående framför spegeln i ett linne. Studerar min nakna högerarm. M.C. Eschers ögon blickar tillbaka. Inte de med dödskallen ("Eye", 1946) eller de i sfären ("Hand with Reflecting Sphere", 1935), utan de han själv bar när han levde (vad händer med ögon när kroppen multnar? Skrumpnar de som vindruvor?) En dokumentär… Continue reading Till skönheten
Det är någonting särskilt med listor som den Joakim Sandström postade här för ett litet tag sedan. En tidsperiod, ett begränsat urval, en rangordning. Nästan ofelbart sitter jag snart där och matar in mina egna favoriter i ett Excel-dokument. I det här fallet var tidsperioden 1980-talet och med tanke på att jag började spela in… Continue reading Everything’s sådär forever
Från 2001 och några år framåt gav Wiley ut ett antal white label-tolvor under namnet Wiley Kat, t.ex. stilbildande hits som "Eskimo" och "Ice Rink". Zombys "Step 2001" kan ses som en hyllning till dessa, i synnerhet den senare. Bra låt med textrader (hämtade från Wileys "Step 20") som "I like rice, basmati / I… Continue reading Bra ny ekonomisk musik
I oroliga tider, när jag måste lämna min hjärna ett tag, ofta detta:
Pitchfork gjorde nyligen en lista över 80-talets 200 bästa låtar. Jag hade många synpunkter och invändningar mot den, men kände också så här: vad roligt det är med musik! Så jag har ägnat lediga stunder under den gångna veckan åt att sammanställa en egen lista över samma period. Det var svårare än jag hade anat.… Continue reading 1980-1989
Förra sommaren skrev jag ett antal korta berättelser som tillsammans är en sorts dagbok ur en ung flickas liv, året innan hon börjar skolan. I en av de sista berättelserna har det blivit vår och stadens dagisavdelningar tågar mot stora parken.
‘All cities are geological; you cannot take three steps without encountering ghosts bearing all the prestige of their legends. We move within a closed landscape whose landmarks constantly draw us towards the past’ - Gilles Ivain, citerad av Iain Sinclair i boken London Overground Torsdag Flyg Arlanda - Gatwick. Sällskapets minsta passagerare menar att det… Continue reading Rapport från London
Jag hade tänkt roa mig med att liveblogga från kvällens förlagsmöte. Ge er en titt bakom kulisserna. Inte då om planeringen av vårt kommande arrangemang på Tellus, "Att kartlägga en plats...", eller budgetfrågor, kommande utgivning, diskussionerna om ratade idéer. Istället försöka fånga det där viktiga runtomkring. Vad vi åt, vad vi tyckte om kvällens spellista på Tre vänner, samtal… Continue reading Detta är inget blogginlägg
Agnes Martin Jag tar en liten paus. Ett andetag finns Agnes Martin. Jag träffar henne på Tate Modern. Hon tittar ut på mig under ett hattbrätte, från en svartvit bild. Hon står i en öken. Vi har en timme. Ska det räcka? I detta mellanrum finns lugn, precision och skönhet. Nyans och skiftning i linjer… Continue reading Streck in i evighet- paus med Agnes Martin
Bläck charm nostalgi vassa tänder firar tre års existens genom en konsthändelse som rör platserna Midsommarkransen och Aspudden och dess betydelser. Evenemanget innebär en blandning av utställning och vernissage, filmvisning, konserter och samtal. Lördag 24 oktober kl. 13–22. På Biocafé Tellus, Vattenledningsvägen 46 i Midsommarkransen. Till vernissage och utställning, i kafét, är det fri entré… Continue reading Att kartlägga en plats: Midsommarkransen och Aspudden
Bild 1: Jag var som sagt och besökte Hyde Park i slutet av juni för att avnjuta Taylor Swift live för tredje gången, men ett besökarantal på 65000 personer (!!!) och ett kraftigt fokus på hennes trista och överskattade senaste skiva gjorde att upplevelsen inte blev lika njutbar som jag önskade. För att slippa dödens… Continue reading 4 x mobilfoto
Spela den här på min begravning.
Jag är verkligen ingen fullblods-foodie, tack och lov, men eftersom jag är människa så gillar jag förstås god mat. Och den här smått absurda rätten (peppar-, soya-, chili- och lök-chocken!), svartpeppartofu, är det absolut godaste jag ätit i år, restaurangbesöken inkluderade. Det blev en snudd på religiös matupplevelse att äta det här för första gången… Continue reading Årets främsta matupplevelse
BCNVT 