Author: Lars Jacobsson

Tänkte bara lite kort tipsa om en väldigt bra skiva som du troligen inte hört talas om, nämligen svensk-venezuelanska Linda Sjöquists "Hogar Monocromático", nyligen utgiven på den lilla Malmö-labeln Nytt Arkiv. Allt jag vet om Linda är att hon är en venezuelanska som de senaste åren huserat i Malmö. Inte mycket till bakgrund och google var… Continue reading Linda Sjöquist – Hogar Monocromático →

I ungefär samma veva som sist det bloggades på BCNVT för 2-3 år sedan upptäckte jag internet-genren vaporwave och klickade… hårt. Under en period dök jag huvudstupa ner i oceanen av ung internetmusik med en entusiasm som jag knappt känt sen tonåren. Genrens anarkistiska och dekonstruerande sidor både förbryllade och fascinerade och jag älskade det… Continue reading Välkommen till den virtuella dröm-plazan: en nybörjarguide till t e l e p a t h テレパシー能力者 →

Plockade upp den här CD:n på Myrorna igår, då jag är svag för Sveriges popprinsessa Amy Diamond (bjussa till lite och släpp nåt nytt nån gång, Amy - och inga fler julskivor tack!) och rent allmänt är positivt inställd till musicerande barn och ungdomar. Funkykidz ska tydligen vara en dansskola för barn, eller något i… Continue reading Liverecension: Funkykidz Hitz 1 →

Det hela började när han tog en iPad och gav till en tiggare. En skitsak egentligen. Ni kanske minns fallet från förra året? Småbarnspappan från skåneort som stal en surfplatta från sonens förskola, gav plattan till en tiggare utanför en matbutik och sedan ringde snuten och angav tiggaren för stöld. Knappast det värsta brott som… Continue reading Sjöbomannen →

Har under de senaste månaderna, fyra år sen på bollen, upptäckt att det finns en mysko ny musikstil som heter vaporwave och att jag gillar den. "Vad är då vaporwave för nån nymodighet?" kan kanske den som inte är så nere med kidsen fråga sig? Bisarr, postmodern, gravt japan-fetischistisk internet-musik baserad nedslöade och upphackade samplingar… Continue reading Vaporwave-filmrecension: New Dreams Ltd. (2011) →

Jag är verkligen ingen fullblods-foodie, tack och lov, men eftersom jag är människa så gillar jag förstås god mat. Och den här smått absurda rätten (peppar-, soya-, chili- och lök-chocken!), svartpeppartofu, är det absolut godaste jag ätit i år, restaurangbesöken inkluderade. Det blev en snudd på religiös matupplevelse att äta det här för första gången… Continue reading Årets främsta matupplevelse →

FILM: DA SWEET BLOOD OF JESUS (SPIKE LEE, 2014) OMNÄMNANDEN PÅ KRITIKER.SE: 0 Spänn fast er i masten och stoppa bomull i öronen om ni har svårt för gnälliga och bakåtsträvande sirensånger, men det måste sägas: tiotalet har hittills inte bjudit på särskilt mycket spännande i filmväg. Det känns tråkigt att skriva men frågan är om… Continue reading There will be blood →

Några ord om en märklig skiva jag skaffade för ett tag sedan. Jag började nästan svettas när jag såg det här omslaget. Den bara stod där i Sverige-avdelningen på en skivbörs, billig och inklämd mellan några sunkiga åttiotalsplattor, och skrek "Köp mig! Du behöver inte lyssna innan, bara köp!". Britta Lindells "Waiting for the Next Sunrise" (Caprice… Continue reading Några ord om en märklig skiva →

Igår cyklade jag förbi den klassiska Malmö-skivbörsen Skivesset (GRYM 10-kronorsavdelning!) med Tommie Jönssons eminenta skräp-vinyl podcast DJ 50 Spänn i lurarna och kom att tänka på att jag fortfarande inte kommit på vad jag ska skriva om i bloggen under morgondagen... Ni anar nog vart detta är på väg. Regelbundet DJ 50 Spänn-lyssnade gör en ju… Continue reading Det stora DJ 50 spänn-lajvet →

Det är bra dagar att vara vän av det smått hemliga bandet The Marble Fauns. Efter att ha vart tysta ett tag började de i fjol fullkomligen spotta ur sig låtar på Soundcloud - en väldigt blandad kompott, nånstans i gränslandet mellan disco och konst som jag är långt ifrån att ha absorberat fullt ut än. Här… Continue reading Den där Parzival →