Antihumanism

Årets nyaste händelse är min första semester. Semester betyder att inte gå till jobbet men ändå få betalt. På semestern läser jag böcker, promenerar och ser film. Såg The Andy Warhol Diaries som baseras på Andy Warhols dagböcker, berättarrösten är en AI som härmar Andy och bildmaterialet är gediget. Jag älskar det promiskuösa och dekadenta NYC-disco-livet och hur Warhol ikoniserar sina svagheter, dålig hud och skottskador blir stor konst. Men också att han blev en bättre konstnär med åren, mer fokus på ämne än på entreprenörskap, alltid naiv och rolig.

Warhol var intresserad av det maskinella, av repetition av bilder och att inte visa känslor. I intervjuer svarar han simpelt och entonigt – I want to be a machine, to print, to repeat. När Valerie Solanas 1968 sköt Andy Warhol tangerade hon Warhols förmåga att skapa publicitet. Mordförsöket blev ett PR-trick för att lansera Solanas SCUM Manifest, ett alternativt futuristmanifest, kvinnochauvinistiskt istället för misogynt – Mannens uppgift är att producera sperma. Idag har vi spermabanker …  Mannen förändras bara när han tvingas till det av tekniken, när han inte har något val, när »samhället« kommer till det stadiet att han måste förändras eller dö.

Det första futuristiska manifestet publicerades 1909 av FT Marinetti och är en rasande uppgörelse med humanismen och människan som överordnad allt annat liv. Våldet sågs som det bästa medlet att påverka nuet och krig hyllas som den “enda världshygienen”. Stor vikt lades vid det taktila och känslan för hud skulle ersättas med en artificiell känslighet – Om solen övergav vår planet och människorna tvingades leva i mörker skulle de känna en ny syn växa fram i fingertopparna.

Marinetti, Warhol och Solanas delade synen på automatisering som ett sätt att befria människan från den påtvingade rollen som överordnad. Hastighet var också viktigt, att leva i ett framtidsbetonat samhälle i ständig utveckling. Solanas igen – Alla icke-kreativa arbeten (praktiskt taget alla jobb som utförs) kunde ha automatiserats för länge sedan, och i ett pengafritt samhälle kan var och en få så mycket hon vill av det bästa av allt.