En av sommarens musikaliska överraskningar för mig är Tierra Whacks Whack World. Den 22-åriga amerikanskans debutalbum sticker ut inte bara musikaliskt utan även till formatet: Whack World räknas som ett album men speltiden är endast 15 minuter, fördelade på 15 låtar, alla exakt en minut korta.
Dessutom finns en video till varje låt, gjorda av Thibaut Duverneix och Mathieu Léger. Jag ser gärna Whack World som en helhet; ett 15-minuters stycke snarare än 15 olika låtar, där det visuella för en gångs skull är i jämnhöjd med det musikaliska. YouTube-klippet nedan är Whack World i sin helhet:
När viss hip hop idag mest känns som motsvarigheten till 1980-talets U2-rocktradition – autenticitets-estetik, pompösa budskap, arenaspelningar – är det uppfriskande med släpp som Whack World. Albumet är ett kalejdoskopiskt tittskåp med Tierra Whack som ciceron, under de 15 minuterna byter Whack stil lika många gånger som Bowie på 15 år. Det är identitetslek, vardagliga texter och musik med både charm och vassa tänder som få andra just nu.
Tierra Whack säger i en intervju att hon spelade in 60 låtar, men valde 15 till skivan. Det är ett föredömligt urvalstänk – inte minst i dessa Kamasi Washington/Drake-tider av odynamiska dubbelalbum och 10-minuterslåtar som i ren slentrian (begåvade artister i behov av “redaktörer”, dem själva eller andra).
Enminutsbegränsningen kan säkert uppfattas som ett krystat konstskoleprojekt eller en Instagram-challenge men den enkla grundidén – att göra så mycket som möjligt inom vissa bestämda ramar – funkar verkligen, i alla fall för mig. Och gillade man Kilo Kishs Reflections in Real Time härom året kan man nog även uppskatta Whack World.
BCNVT / BIBLIOTEK 