– Vad är du ute efter? frågar Tomas.
– Jag är mest ute efter att… bläddra lite, svarar Mattias.
Det är en fantastisk försommardag och jag, Sofie och Mattias befinner oss, med sedvanlig skräckblandad förtjusning, på den årliga mini-skivmarknaden i Kristinehovs Malmgård.
Det är ett hus med anor, i en småobskyr del av Hornstull i Stockholm, där hönsen strövar fritt och personalen i kaféet och föreningen Nutida Musik lajvar 1790-tal.
Gården är full av män som säljer och bläddrar bland vinylskivor. Det är lika mansdominerat som gaycommunityn i Eurovision-festivalens publikhav. Not that there’s anything wrong with that. Vi är både en del av det och i periferin.
Vi träffar Johan, Tomas, Hugo, Ola, Anders, Jens, Peter och Nathan, och det är en sådan där dag då alla tycks vara på sitt soligaste humör
Varken jag och Mattias är några Riktiga Skivsamlare. Vi har ingen “want list” i bakfickan och är inga seriöst grävande komplettister. Det får inte vara för dyrt men vi tillhör heller inte den kultiga loppis-subkulturen.
Men det är kul att bläddra lite! För att se vad man stöter på och vad man känner för. Och man vill åtminstone köpa med sig något hem.
Efter en paus med kopp kaffe och rulltårta blir min plan för dagen att hitta en chansskiva och ett säkert kort. Helst utanför mina bekvämlighetszoner “indiepop” och “postpunk”.
Chansskivan är något jag inte riktigt har koll på men vars omslag och eventuella referenser gör mig nyfiken. Säkra kortet är något jag vet att jag kommer gilla.
Chansskivan blir japanska Asami Kados Anti Fleur. Och – efter att jag har misslyckats pruta ner Gavin Bryars The Sinking of the Titanic från från 950 till 100 kr – det säkra kortet inget mindre än Laura Nyros ljuvliga Eli and the Thirteenth Confession.
BCNVT / BIBLIOTEK 