Egentligen var jag till alldeles nyss inställd på att mitt premiärinlägg på den återuppväckta BCNVT-bloggen skulle tillägnas en TREVLIG 35 år gammal film, med utgångspunkt i att livet handlar om att ta med sig värdefulla saker genom mörka tider och hålla dem vid liv. Det blev inte så för jag fick akut hopp om mänskligheten, vilket kändes viktigare att ta hand om och förmedla.
De senaste dagarna har jag alltså nästan uteslutande lyssnat på den amerikanska sångerskan Ravyn Lenae. Hon är född 1999, vilket är ungefär så långt tillbaka i tiden som man minns vad man gjorde den och den helgen, och under de senaste åren har hon spelat in massor av bra soulmusik.
Simon Reynolds beskrev Let’s Eat Grandma, den med Lenae ungefär jämnåriga brittiska duon som på egen hand lyckades återuppfinna experimentell popmusik för två år sedan, på ett sätt som stämmer väl in på hur Ravyn Lenae och hennes soulmusik möter världen: ”Most teenagers hope to look as adult and sophisticated as possible. They’re keen to grow up in a hurry. But the way Let’s Eat Grandma has presented itself up to this point, in live performance and in promo videos, is the complete opposite.” Lyssna t ex på ”Blossom Dearie”, Let’s Eat Grandmas “soul sister”.
Vi ska se henne på Stockholm Soul 27 april. Så länge som det kommer fram så här hyperbegåvade nya människor så finns det hopp.
BCNVT / BIBLIOTEK 