Home

”Bäst just nu, enligt BCNVT” uppdateras sista söndagen varje månad. Texter denna månad av:  Marie Fjellborg, Petter Herbertsson, Elias Hillström och Anders Sveen.

tom
1.
Skiva: TOM O.C WILSON – TELL A FRIEND Pickled Egg

Man minns nedslag i musikhistorien då popen var anarkistisk och otyglad: när Syd Barret skrev låtar som han inte visste om han kunde spela eller ej, då Paddy McAloon obehindrat skrev sånger som växlade mellan 3-takt och 5-takt, eller då Manchester Mekon valde att kombinera punk med tvärflöjtsolo. Tom O.C Wilson är ett nutida exempel. Det känns som att hans huvud håller på att sprängas varje gång han greppar sin gitarr, han bara måste få ur sig alla hundratals idéer och melodier han har i huvudet på en gång, helst i en och samma låt. Men så fort han öppnar munnen börjar arrangemangen leva sina egna liv, bortom all kontroll. Uppfriskande melodiöst vansinne! Petter Herbertsson

boyswill

Korsstygn av Shannon Downey

2.
Läsning: #METOO
November 2016: Det värsta snöovädret på länge, samtidigt som Donald Trump vinner valet över Hillary Clinton. November 2017: Inget väder att tala om, men en snöbollseffekt av #metoo som är historisk. Jag har slukat en essäsamling av Rebecca Solnit, avnjutit en faktabok av Karin Johannisson. Men min mest angelägna läsning har varit den som inte är litteratur, nämligen berättelserna om sexuella trakasserier m.m. från privat- och arbetsliv. En stor del har gjort mig illamående av ilska, lika många hoppfull. För med x antal hashtags och berättelser från skilda yrkesgrupper går det inte längre att skylla på enskilda rötägg. Här finns strukturer, svart på vitt. Ett slags ”Egalias döttrar”, där män utbyter historier i slutna grupper om hur kvinnor våldtagit dem, förefaller otänkbart. Som en tidig julklapp har #metoo dessutom bidragit till fler artiklar om osäkra anställningar, vilka tillsammans med narcissism göder maktmissbruk. Marie Fjellborg

cdyrfi
3.
Skiva: CIRCUIT DES YEUX – REACHING FOR INDIGO Drag City

C16H10N2O2.  Den kemiska formeln för indigo; “ett sedan länge känt och använt djupblått färgämne”. Eller ett sinnestillstånd? Ett mood. Svårt att stundtals ta sig ur. Svårare än att sträcka sig efter, sträva att vara i, vara. Svårt att stå emot. Väl där, en frihet? Svårt också att hitta det där som skärper, skärper en, i världen, skärper världen. Sällan händer det väl. Det är inte särskilt ofta. Sällan säg en bok, eller en skiva har just den effekten. Så, ett andetag, ett pulsslag, två, “brainshift, came like a tidal wave”. Det har hänt. Sällan har väl något som låter som så mycket annat som inte låter som något annat låtit så mycket som sig självt. Anders Sveen


4.
Diktsamling: FRANZ WRIGHT – TILL FOTS TILL MARTHA’S VINEYARD Bokförlaget Edda

En sjunde del i den Gröna serie där Bokförlaget Edda publicerar internationell poesi. Oftast hela diktsamlingar, noggrant utvalda, känsligt omhändertagna och översatta. Minns till exempel Ada Salas John Cage-minimala En tystnad som väcker världen och Simon Armitage Mark E. Smith-surrealistiska Se stjärnor. Franz Wrights Till fots till Martha’s Vineyard, i en fantastisk översättning av John Swedenmark, är ytterligare något annat. Wrights dikter är som Aspenströms milda humor, Ashberys gäckande absurditeter och Hauges karghet i ett. Aldrig lätt, aldrig svårt. Året innan han gick bort gjorde Wright också en skiva (There’s A Light That Enters Houses With No Other House In Sight, 2014) tillsammans med David Sylvian, en annan av Wrights själsfränder. Elias Hillström

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s