Home

akira

Jag gillar fisk. Jag gillar att äta fisk och att kolla på exotisk fisk i olika typer av miljöer (har exempelvis med stor behållning besökt minst två sydeuropeiska städer som skryter med att dom har världens största akvarier). När jag var liten metade jag väl som alla andra barn uppvuxna på 70- och 80-talen, men det var även lite mer än så, jag hade jämnåriga kompisar som hade nördat ner sig ordentligt och ägde böcker och fisketidningar med tjusiga färgbilder på leende fiskargubbar med storfångst i solnedgången, och gick och lade sig tidigt om kvällarna för att dom skulle upp i ottan och ge sig ut med kastspö och håv trots att det var sommarlov. Jag rycktes med och började också hänga med ut och kasta, pilka torsk, pimpla på frusna sjöar om vintern (även om det inte alltid gick så bra). Det fanns bara ett problem, som tillsammans med typ pubertet och punk satte stopp för mitt begynnande intresse: jag tyckte synd om den fisk jag understundom fick upp och hade väldigt svårt för att slå ihjäl den. Så det blev inte så mycket mer. Men jag sneglar än idag lite längtansfullt åt Fiskejournalen när jag går förbi den på biblioteket…

akira2

Den japanske tenorsaxofonisten Akira Miyazawa tyckte uppenbarligen mycket om att fiska. Hans debutalbum är döpt efter arten oncorhynchus masou (ser inte ut att ha något svenskt namn, men kallas också cherry salmon på engelska), på omslaget poserar han med metspö i hand, och en av låtarna är döpt till Fly Casting. Den bästa av hans skivor är dock den något senare Bull Trout från 1969, som min kompis Johan hittade åt mig när han var i Tokyo alldeles nyss. Där är alla låtar döpta efter olika arter. Det låter lite avigt och lätt kufiskt som alltid när japaner ska ta sig an västerländsk musik, men samtidigt varmt och tryggt småbubblande, lätt påminnande om My Favourite Things med Coltrane. Bull Trout är dessutom den förmodligen mest försiktiga jazzplatta som drar åt det fria hållet jag hört, det känns som att Mr Miyazawa var en mycket harmonisk person när han fick ägna sig åt det han uppenbarligen främst gillade i livet: fiske och jazz. Det är en harmoni som smittar av sig.

(Egentligen borde man väl servera vitt vin till tjurrödingen, men jag har nyss kommit hem från Stockholm, fick ta vad som fanns i skafferierna)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s