Det oförstörda/Något omfångsrikt

Jag blir ändå förvånad varje gång som jag erfar något speciellt, som nästan omedelbart förvandlas till ett minne. Förvåningen är förmodligen en förutsättning. Till synes vardagliga ting, väderförhållanden, en kort ordväxling eller tyst resonans. Beskrivning blir ju gärna banal, d.v.s. nog om detta.

Av en händelse läste jag just det här i Sven-Olof Wallensteins inledning till Edmund Husserl (Axl Books 2011):

Husserls ord på dödsbädden till sin hustru Malvine är ett sista uttryck för hur han oavlåtligt, till och med då slutet närmade sig, försökte leda språket tillbaka till denna ursprunglighet ur vilken all mening framträder, men också på de närmast oöverstigliga svårigheterna att utsäga det som är givet utan att förvanska det: “Jag har sett något helt underbart. Nej, jag kan inte säga det till dig. Nej.”

Hehe …

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.