Home

mne_dvadtsat_1
Stillbild från I am Twenty.

–Är det länge sedan du var på Cinemateket?
– Ja, minns knappt när…

Det där tillhör mitt umgänges FAQ, där jag lika gärna kan vara den som svarar som frågar. I teorin är Cinemateket på min topp 5 över kulturverksamheter i Stockholm, i praktiken slösar jag, som offer för vissa samtidsomständigheter, bort min rörlig bild-tid på allt för många mediokra tv-serier. Dock, så länge det fortfarande finns (?) en yngre generation som pluggar filmvetenskap, för att det är kul och intressant, inte för att det ”leder någonstans” och som en del av studierna hänger på just Cinematekets biografer, ja då kanske det fortfarande finns en strimma hopp för den här världen…

Att Cinemateket endast handlar om gammal film är en förenkling: det rör sig snarare om relationen mellan då och nu, och film som konstform (att en betydande del av programmet är 10-talsfilmer är lika naturligt som från vilket decennium som helst). Svenska Cinemateket har funnits sedan 1964 och imorgon startar höstsäsongen i Stockholm (i Malmö och Göteborg är det något senare startdatum). Återigen lovar jag mig själv att komma iväg på i alla fall en film i månaden och göra den ansträngning som rättmätigt krävs. Här är de fem filmer som jag siktar på att se:

* Paris – öppen stad (Jacques Rivette, 1961). Söndag 23 augusti. ”Gåtfulla dödsfall och havererande Shakespeare-projekt i långfilmsdebut om politisk aktivism och paranoida intellektuella…”. De kärnfulla Cinemateket-beskrivningarna av filmerna som visas är still going strong.
* Vad som helst – till synes… (Eric M. Nilsson, 1977) Torsdag 27 augusti. Av dokumentärfilmaren som gjorde videon till Differnets ”Mycobacterium Tuberculosis”. Här är en bra Kunstkritikk-intervju med Nilsson från tidigare i år.
* Cinema: a Public Affair (Tatiana, Brandrup, 2015) Söndag 30 augusti. Dokumentär om Moskvas hotade filmmuseum/arkiv och Naum Kleiman, den ryska motsvarigheten till det franska Cinematekets grundare Henri Langlois.
* Joe Hill
(Bo Widerberg, 1971). Onsdag 2 september. Nyrestaurerad version med huvudrollsinnehavaren Thommy Berggren på plats som berättar om inspelningen. Det ryktas om att det är samma person som numera regisserar teater men jag är inte helt säker. 
* I am Twenty
(Marlen Khutsiev, 1965) Tisdag 29 september. ”En sovjetisk motsvarighet till nya vågen som aldrig nådde utanför Sovjets gränser.” Får man ju bara inte missa!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s