Gästskribent: Åsa Samuelsson
Skiva: Pavane: – L’échappée (Eumolpe, 2014)
Omnämnanden på kritiker.se: 0
För lite mer än fem år sedan gjorde jag och ett par vänner ett försök att bowla någorlunda regelbundet. Jag väljer att tro att det är anledningen till att jag tänkte väldigt fel då jag i samma veva läste om en stundande Most Valuable Players-spelning i Boulehallen. Under ett par dagar såg jag, om än lite förbryllad, fram emot att höra “Some Nerve” ackompanjerad av käglor och klot, innan jag till slut insåg att valet av lokal kanske inte riktigt var så otippat. Men spelningen var såklart fantastisk precis som den var.
Jag kom att tänka på min bowlingförvirring igen tidigare i år när jag såg ett YouTube-klipp där Pavane framför “Le Belvédère” i en simhall i västfranska Chauray. Ett oväntat men oerhört vackert möte mellan klassisk/elektronisk musik och en miljö som normalt sett inte förknippas med den sortens kultur.
Namnet på Damien Tronchots enmansprojekt är hämtat från Ravel-kompositionen “Pavane pour une infante défunte”, och på minialbumet L’échappée från förra året är det mer än tydligt att Tronchot är besatt av den franske kompositören och dennes samtida impressionistkollegor. Samplingarna och referenserna är både många och uppenbara. Men det är långt ifrån rättvist att reducera Pavane till ett simpelt “Debussy to a disco beat”. I stället rör det sig om mjukt svepande eleganta och känsliga melodier som väntar på att upplevas i – och tillfälligt ta över – oväntade miljöer, långt ifrån dansgolv och traditionella klubbscener.
Lyssna på L’échappée:
BCNVT / BIBLIOTEK 