Det händer inte så ofta att jag ser fler än en konsert med en artist samma år. Jag kan komma ihåg en gång för många år sedan, då jag och mina vänner åkte till Uppsala och såg The Mountain Goats dagen efter att de spelat i Stockholm. Vi hade med oss kladdkaka som tack för att få stå på gästlistan, och Peter Hughes kallade oss för “Goatheads”. Så för en månad sedan såg jag Steve Gunn spela i Glasgow, en källare, en liten låg scen, en wah-wah som strulade lite, det var fint. Vi hamnade på samma pub som bandet senare, de stod där på andra sidan bardisken, och jag lekte med tanken att gå fram och säga något, lite för onykter för att kunna göra det, lite för gammal för att ändå fatta rätt beslut att låta bli. Imorgon ska jag gå förbi när Steve Gunn spelar här i stan, se om pedalen funkar nu, stå där och gilla det igen. Det kostar inget, inte ens en kladdkaka.