”Jag visste mycket väl att min hjärna var en rik mineralfyndighet, av oerhörd utsträckning och med många olika värdefulla skikt”

Efter den nästan orimligt bra spelningen med Most Valuable Players på Krets i lördags var det lätt att drabbas av svår prestationsångest. Detta hände. Men gick snart över. För man är den man är ändå. Det är bara att göra sin grej och försöka att göra det så bra som möjligt. Man får liksom plocka från det egna potatislandet – ett potatisland som man inte själv har valt utan bara råkat på, blivit tilldelad, och som med tiden rymmer massa härliga minnen och således även är ett inre potatisland, som Marcel Proust sa.

Nedan: MVP tillagar sin potatis på bästa tänkbara sätt.