Home

Häromdan gick jag förbi en plansch som utlyste att den lokala IOGT-NTO-föreningen skulle anordna en loppmarknad inom kort, och fick idén att jag skulle hitta något där som jag kunde skriva om till bloggen. Jag kände mig sugen på begränsningar och att skriva om något random, och tänkte att jag där borde hitta en film och en skiva som jag kunde tota ihop varsin kortrecension kring, hur erbarmliga de än skulle visa sig vara. Så jag stegade dit idag förmiddag med förhoppningsfulla kliv, men det fick jag allt äta upp när jag kom till den jättelilla lokalen och såg att det bara var fyra bord, och dessutom inte en enda ynka dvd, vhs, vinyl, eller cd någonstans i kartongerna. Jag var på väg att lämna loppisen och formulera en ny plan, men plötsligt lade jag märke till en låda med kiosklitteratur, och det slog mig att det inte borde ta mycket längre tid att läsa ett dylikt verk än att plöja en film + en platta. Jag stod först och klämde på ett par böcker i den välkända serien ”Mysrysare”, men bestämde mig slutligen för ”Träsket” (författare okänd, 1985), som med sina 158 sidor, ett typsnitt lika stort som vore det från en röd eller grön ungdomsbok från Wahlströms, samt en förmodad sleaze-späckad serietidningsberättelse med hårdkokt dialog, väl inte borde vara någon pina?

skanna0003

Svar: Jo, det var den. Det må gå snabbt att vada sig igenom ”Träsket”, men det är en tämligen mekanisk resa, och till råga på allt är den förvånansvärt kysk! Baksidan utlovar ”ett nät av knark, porr, och sadism”, men så fort historien börjar närma sig sensationalistiska områden kyler den snabbt ner sig. När den dessutom är moraliserande kunde man ju önska att den var det på det hycklande, ”äta kakan och ha den kvar”-sättet, där man kompenserar ingående beskrivningar av omoraliskt beteende med ett slut där samtliga syndare råkar illa ut på ett eller annat sätt, men här är det inte ens nån som får ligga. Inte ens privatdetektiven Larry Kent får ligga! Intrigen orkar jag inte redogöra för, men jag kan avslöja att heroinet göms i Dirk Ransoms benprotes, så nu behöver ni inte läsa boken. Det är ingen idé att slösa fler ord på den, men jag kände att inlägget gärna kunde få bli lite längre, så jag började rota i mina arkiv efter något roligt att scanna in, och hittade det här i en låda med reliker från min barndom:

skanna0004

Det var ett förseglat brev, adresserat till lördagsklassikern Gomorron Sverige, som uppenbarligen aldrig har lagts på lådan. Men varför står det ”Doris” längst upp på kuvertet? Baserat på min handstil skulle jag gissa på att jag var 6-7 bast, och vid det laget hade Per Ragnar tagit över som programledare, men hade han någon kvinnlig sidekick? En maskot? Jag försöker googla, men hittar inget av relevans. Jag bestämmer mig för att sprätta upp brevet, och när jag tar del av innehållets fram- och baksida blir jag kanske inte klokare, men i alla fall oerhört nöjd:

skanna0006

skanna0007

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s