BCNVT

Tidigt i september besökte jag Galerie Nordenhake i Stockholm som visade Ayan Farahs utställning av textila collage, Peradam. Favoritverket var Bojadour vars trapplika konstruktion mot en terrakottafärgad bakgrund förde tankarna till Keith Jarretts Staircase-omslag. En positiv bieffekt av besöket var annars upptäckten av höstens kanske främsta läsupplevelse. I utställningstexten omnämndes som inspirationskälla Mount Analogue, René… Continue reading Höstskörd →

Jag är inte överdrivet inspirerad av 1990-talets musik, utan återvänder oftare till det tidiga 1980-talet, till exempel till den mörka postpunken, som ännu kan leverera överraskningar. Här kommer några exempel. Mellan b-sidan på New Orders första singel ”Ceremony” (1981) och b-sidan av Roxy Musics hit ”Oh Yeah” (1980) kan en linje dras. Jag har länge… Continue reading Mellan In A Lonely Place och South Downs →

Kikar man in på Twitter då och då under dagen, som jag brukar göra, hinner man skymta en hel del svisha förbi i flödet. Mycket får passera utan större reflektion, inte minst i tider då flödet är närmast mättat av kommentarer i valets efterdyningar. Idag råkade jag fästa blicken på ett inlägg av Janne Schaffer… Continue reading En 78-årsdag på gården – toner för sprallig valp och gipsgrå oktoberhimmel →

Bilden ovan är av ett vykort inhandlat på Royal Academy of Arts i London sommaren 2015. Semestervistelsen sammanföll lyckligtvis med Joseph Cornell: Wanderlust , förmodligen den mest sinnesutvidgande upplevelsen jag haft i utställningsväg. I konkurrens kanske med Paul McCarthy-retrospektiven Head Shop/Shop Head på Moderna Museet i Stockholm 2006. Till en början var Cornell endast bekant… Continue reading Fyrkantiga världar →

Den sångerska som fick mest uppmärksamhet på The Flying Lizards debut-lp 1979 var Deborah Evans, med sitt extremt coola och avmätta sätt att framföra ”Money” och ”Summertime Blues”, ”TV” med flera. Mindre uppmärksamhet fick – orättvist – Vivien Goldman, som skrev texten till och sjöng ”Her Story” och ”The Window”. Goldman är till skillnad från… Continue reading The Flying Lizards sångerskor 2. Vivien Goldman →

I vårt kvarter har vi en ny biograf. Där kan man förutom att se ny och gammal film då och då också lyssna på musik. Som ikväll då Lokaljazzen tog plats framför bioduken. Vilhelm Bromander (bas), Alex Zethson (piano), Siv Øyunn Kjenstad (trummor), Katt Hernandez (fiol) och Per-Åke Holmlander (tuba) som denna kväll tolkade Bobbie… Continue reading Lokaljazzen →

Så mycket musik beskylls slentrianmässigt för att vara tjatig, en hel del är tjatig närmast objektivt. I värsta fall är upprepningen fantasilöshet, idétorka, trygghetsnarkomani, feghet. På samma gång är den en förutsättning, ett krav för överlevnad. I Adolfo Bioy Casares’ Morels uppfinning konstateras att ”i allt vad vi gör måste oväntade, ständiga upprepningar förekomma”. Vad… Continue reading Ständig upprepning →

I dag ger vi på Bibliotek ut femlåtars-EP:n What Might Have Been med Uppsala-bandet Penguins & Martingales. Den finns att gratis lyssna på och ladda ner via Bandcamp. Nedan följer en intervju med Peter Willebrand från bandet.Penguins & Martingales har funnits ett litet tag – hur ser er historik ut? – Åke Nylund och jag… Continue reading Penguins & Martingales →

Ett musikaliskt vykort från för 25 år sedan är mitt soundtrack till hösten. Australiensiska The Apartments sjunger en prokrastineringens nationalsång, med genialisk ekobas, funky drumming och flödande blås. drive all day with my shirt offbaby crawls listening to Trickysit around eating strawberriesthe days are getting longernight comes down so late we're in no hurry, drifting… Continue reading No Hurry →

Det renodlade och mer eller mindre friktionsfria uttrycket i all ära, men när huvudpersonen i Italo Calvinos kortroman/långnovell Smog (1958) hävdar att ”Skönhet uppstår genom krockar” är det lätt att instämma. Med ett brett skönhetsbegrepp är exemplen otaliga på när detta är sant. Ett sådant är George Russells album Electronic Sonata for Souls Loved by… Continue reading Krockandet →