Häromdagen sökte jag en bok här hemma bara för att finna att den sannolikt låg i en låda i förrådet. Så blev jag sittande framför den här högen (jag har ingen hylla, de ligger längs en vägg på golvet) och kom att tänka på det där talesättet, att dina böcker berättar vem du är, och så kändes det som att, fan, det här är jag. Det var som att se årsringar, från tidigt 80-tal fram till i somras och boken jag fick i 40-årspresent av jobbet.
Nå, jag överlåter analysen till er. Kanske är ändå det mest talande den osorterade dammigheten.