Sveriges minsta bokförlag. Startat 2012. Baserat i Midsommarkransen-Malmö
För en dryg månad sen var jag i Lund, jag hade vägarna förbi. Närmare bestämt var det den 6 februari, det var en fredag, samma kväll som en fjärrvärmeläcka fick Clemenstorget i de allra mest centralt belägna delarna av staden att översvämmas med miljontals liter skållhett vatten [vattenmängd ej faktagranskad, förf:s anm]. Ni har säkert… Continue reading A Grin without a Cat
Det är bra dagar att vara vän av det smått hemliga bandet The Marble Fauns. Efter att ha vart tysta ett tag började de i fjol fullkomligen spotta ur sig låtar på Soundcloud - en väldigt blandad kompott, nånstans i gränslandet mellan disco och konst som jag är långt ifrån att ha absorberat fullt ut än. Här… Continue reading Den där Parzival
Det finns ett klipp från ett scensamtal på BFI London Film Festival hösten 2014 som är riktigt lysande. Regissörerna Edward Lovelace och James Hall får lägga ut tankarna bakom dokumentären The Possibilities are endless, om det icke-linjära angreppssättet tänkt att gestalta tillfrisknandet från en allvarlig hjärnblödning. Edwyn Collins, låtskrivaren och sångaren som är filmens huvudperson,… Continue reading The possibilities are endless
En gång i Stockholm förra året promenerade jag omkring med min bror. Vi letade efter något. Minns ej vad. Men gatorna var tomma, det var söndag, och staden låg under en tunn dimslöja. Hus och kyrkor en bit bort avtecknade sig bara knappt – behagligt grå. Då och då är det som att väder- och… Continue reading Mobilt musiklyssnande
Från de tyska skogarna
I dagarna släpper ett av Sveriges bästa popband, Most Valuable Players, den tredje och sista kassetten i Audio Anyways-serien på Zeon Light. Den här fina låten, "Rymdångest", med Jens Lekman på sång, är hämtad därifrån.
Jag har varit i arkivet igen. Öppet arkiv alltså. Det händer ju ofta, kanske nästan oftare än jag ser ett aktuellt program på Svt Play. Men senaste arkivbesöket mynnade ut i ett slags maraton, och nästan en parallell verklighet. Det började med att min sambo en kväll för snart tre veckor sedan klickade runt i… Continue reading På dagarna undrade jag hur de hade det, våra nya låtsasgrannar
Michael Brook utvecklade i början av 80-talet the infinity guitar, som omvandlar och drar ut på tonerna i det oändliga – om man så vill. Det öppnade för en helt ny klangvärld; gitarren kunde ges en roll som inte var olik penselns. Och den som vill måla med ljud gör förstås klokt i att bjuda… Continue reading Brook/Eno/Lanois: Hybrid (EG, 1985)
Söndag och planerar att ägna en stund av dagen åt att skriva veckans blogginlägg. Kommande veckas kalender är tjock och ska det bli något är det nog idag jag bör skriva. Vet egentligen inte alls om vad men har funderat på en text med namnet “Till bloggens lov” där jag försöker gräva lite i vad… Continue reading “Varför är vi inte i Paradiset?”
Det oväntade i vardagen, och det vardagliga i det oväntade, har alltid varit min vän. Således ser jag ett värde i säg, en internpostpåse, om avsändaren är Ingen våg och innehåller några kryptiska fotostatkopior och en kassett kallad Den krockade frun. 1. Vilken är den senaste filmen du inte såg färdigt? "Bandh Darwaza", en indisk… Continue reading Nio frågor, nio svar – Ingen våg/Miljoner döda
(dimensioner 5x6 cm)
Första kvällen i Lissabon letar vi efter ett någonstans att äta middag. Vi tittar över torget och bestämmer oss för det första stället vi får syn på. Det heter Cafe Martinho D'Arcada och även om jag kanske borde ha hört talas om det tidigare blir jag paff när jag ser att stället är lika mycket… Continue reading Pessoa, pop, Portugal
Fredag kväll: ser Audrey Hepburnfilmen How To Steal a Million för säkert 25:e gången, studsar som vanligt till vid den gladlynte tjockisvakten som gömmer en vinflaska i en skurhink, vem var han egentligen? Stor som en valross med en mustasch som han antingen vrider upp eller ner beroende på sinnesstämning, och som bara har en… Continue reading Moustache!
BCNVT 