Frisk Frugt som smakar blå himmel, solsken och musikhistoria

Jag tänkte jag skulle försöka blogga några smarta ord om Frisk Frugts andra album Den europæiske spejlbue (Tambourhinoceros) men hur skriver man om ett album som försöker inkorporera ALLT? En lovsång till solens strålar på naivt och uppriktigt språk i form av en symfonisk svit som inkorporerar de flesta västerländska musikstilar man kan tänka sig och de flesta instrument man hört spelas (och ett antal som man aldrig tidigare hört eftersom Frisk Frugts Anders Lauge Meldgaard själv uppfunnit dem). Ett temaalbum om det finaste och mest grundläggande i existensen – träden, fåglarna, kärleken. Man famlar desperat efter adjektiv som kan göra den här skivan rättvisa: komplex, lekfull, överlastad, underhållande, knepig, överjordiskt vacker… Jag kan bara, uppgivet och exalterat, konstatera att Lauge Meldgaard är ett geni och en galning av högst karat och Den europæiske spejlbue egentligen en omöjlighet.