Author: Marie Fjellborg

Med anledning av ett gigantiskt, men finkänsligt radioteleskop, som plockar upp ljud från universum långt tillbaka i tiden, finns i det lilla samhället Green Bank, i West Virginia, världens enda mobilfria zon. Till och med ett spelande grattis- eller julkort kan störa arbetet med teleskopet, och anställda på The National Radio Astronomy Observatory kontrollerar dagligen så… Continue reading Till den det vederbör →

Här är jag plötsligt: stående framför spegeln i ett linne. Studerar min nakna högerarm. M.C. Eschers ögon blickar tillbaka. Inte de med dödskallen ("Eye", 1946) eller de i sfären ("Hand with Reflecting Sphere", 1935), utan de han själv bar när han levde (vad händer med ögon när kroppen multnar? Skrumpnar de som vindruvor?) En dokumentär… Continue reading Till skönheten →

FILM: LIFE ITSELF (2014) ANTAL OMNÄMNANDEN PÅ KRITIKER.SE: 1 Det är svårt att föreställa sig en tid före personkulturen, där avsändare inte var synonymt med varumärke, men när Roger Ebert blev filmkritiker på The Chicago Sun, år 1967, författades filmrecensioner fortfarande under pseudonym och av valfri journalist på redaktionen. Pseudonymen Mae Tinee, av ordet "matinee". Ebert… Continue reading Life itself →

Intressant, tycker ni inte, med människors go-to-känslor, eller go-to-lösningar? Vissa blir alltid ledsna, oavsett vad som inträffar. De blir dåligt behandlade: faller i gråt. Blir för bra behandlade: fäller en tacksamhetens tår. Ser en solnedgång: tar fram näsdukarna. Andra blir rasande, kvittar orsak. Till och med när de själva beter sig dåligt eller gör uppenbara fel… Continue reading “Throwback Thursday”: Om en bombman →

”Då vill jag bara skrika rätt ut, för att få ur mig allting liksom. Familjen och… jobbet… Alla förväntningar. Ja, allt.” ”Jag förstår.” ”Då tycker jag vi gör så här, att, om du tänker en stor stor gryta…” ”Ja?” ”… sen i den här grytan, så tar du alla förväntningar, all pressen, all ångest som… Continue reading Ulveson och Herngren (och Tumba-Janne) revisited →

Ett av mina många röda skynken är begreppet "sexig" använt i alla fel sammanhang: Artikel, Arbetarbladet: "Osexigt med kränkta landsortsbor" Skaraborgs Läns Tidning: "Vinnare trots osexig bransch" Expressen: "Osexiga kvinnolyft" Eller exempel från vardagen: "Ska vi göra något på [uppslag]?" "Jag vet inte, det känns inte så sexigt?" "Kan du göra den här texten lite… Continue reading “Kan du göra den här texten lite sexigare?” – om ett rött skynke →

Länge har jag försök lura mig själv att bli intresserad av matlagning. Jag har gillrat fällor med Amy Sedaris, med "Futuristic cookbook." Till och med "Cooking with Coolio". Men ingenting har hjälpt. Förmodligen därför att de inte är kokböcker i traditionell bemärkelse. Parfym på mat är kul mest i teorin, och dessutom strängt förbjudet där… Continue reading Du: “Hur gamla ÄR dom här ingredienserna egentligen?” Jag (förföriskt): “Dom kan vara så gamla som du vill att dom ska vara…” →

Får jag lov? När det bloggades som mest, runt 2005, och många använde blogg.se, blogspot och dylikt som ett CV och en möjlighet att snart få synas i ”gammelmedia”, skrev någon, jag minns inte längre vem, om att ”steppa in i framtiden”. Det var en anglicism, hen menade ”kliva in”, men det fastnade, och jag blev… Continue reading Dansa med vargar →

”Till lycka för de många, som icke kunna leva och icke vilja dö, finns det en medelväg: det är att tillbringa sin dag vid schackbordet." På Thielska Galleriet upptäckte jag Hjalmar Söderbergs fickschack, inglasat och upphängt, och för ett ögonblick övervägde jag att förlåta honom för att han fick sin svårt reumatiska – men mentalt… Continue reading A little madness in the winter →

Om Carl Bildt står det på Wikipedia att han i USA:s sekretessbelagda diplomatdokument beskrivs som en respekterad person i Sverige, som har mycket kunskap om omvärlden och ett imponerande kontaktnät. Men, forsätter texten: “Samtidigt är omdömet att Bildt har 'begränsad politisk förmåga'. Bildt beskrevs också som någon som tror att han har mer makt och… Continue reading Till fantasin →

Får man ta hunden med sej in i himlen? Och de andra djuren, vad händer med dem? Eftersom jag aldrig har varit intresserad av hästar har jag aldrig brytt mig om deras öde. Men idag, på Filmhuset, såg jag Ottilia Wahls fina kortfilm ”Trapalanda”, och fick lära mig att det påstås finnas ett rike för… Continue reading Trapalanda →