Author: BCNVT

Text: Randolph ”Randy” Diggler Jag har misslyckats i uppfostran av min son, åtminstone ur ett gängse, ansvarstagande perspektiv. Hans ändlösa spelande och förhållande till den virtuella världen är helt naturlig men källa till mina personliga funderingar. I dessa reflektioner gör sig generationsklyftan påmind. I min värld bör jag vara en sån där redig pappa som… Continue reading Sonic Coaster Pop – ”HW 88” (låt, 2003) →

Text: Elin Franzén Om man söker på Kazuya Matsumoto på nätet dyker det dels upp videor där han sitter vid ett trumset och levererar tajta beats till artister med blinkande apparater, och dels videor i vilka han smyger omkring i strumplästen och livekomponerar med hjälp av föremål, rum och exempelvis förbipasserande tåg. ”Trummis” är ett… Continue reading Kazuya Matsumoto: En kväll i juni 2019 och några andra tillfällen →

Text: Tatti Persson Hiroki Takahashi är en arkitekt och musiker från Japan som kallar sig H. Takahashi när han gör musik. Takahashi har släppt åtta soloskivor sedan 2015 och han är även med i gruppen UNKNOWN ME tillsammans med kompisarna P-RUFF och Yakenohara. Det är dock hans soloskivor som har gjort störst intryck på mig.… Continue reading H.Takahashi – Raum (album, 2017) →

Text: Mats Almegård När läsaren möter Toru Okada, huvudpersonen i Haruki Murakamis bästa roman Fågeln som vrider upp världen (Norstedts, 2007) står han i köket och kokar spaghetti. Han är arbetslös och samtalar med sin fru i telefon om parets katt som försvunnit. Men snart är han indragen i flera invecklade historier som förändrar hans… Continue reading Sawako – Hum (album, 2005) →

Dip In The Pool live på Hosoi i Stockholm april 2019. Foto: Johan Fredriksson. Text och foto: Johan Fredriksson Den känns fortfarande lite som en dröm, den där kvällen i april 2019 då Dip In The Pool spelade på Hosoi i Stockholm. Duon Tatsuji Kimura och Miyako Koda har gjort elegant sophisti-synth/art-pop sedan början på 1980-talet och har länge… Continue reading Dip In The Pool – Silence (album, 1986) →

Text: Jan Svenungsson 2003 visades en utställning med mästerverk från Tokyo National Museum på Bundeskunsthalle i Bonn. För första gången hade tre av museets "National Treasures" tillåtits lämna Japan. I hela landet finns det ett par hundra kulturobjekt som fått den allra högsta klassificeringen. Här var det en liten tuschmålning, en bemålad sexdelad skärm och… Continue reading BABYMETAL – Ijime, Dame, Zettai (låt, 2014) →

Text och bild: Krister Bladh ”I don't give a damn 'bout my reputation. You're living in the past it's a new generation.” Så sjöng Joan Jett 1980. I Japan ungefär tio år senare föddes en ny generation av rockmusiker – jet-generationen – när Guitar Wolf började spela in musik i sångarens källare. Guitar Wolf är… Continue reading Guitar Wolf – Jet Generation (album, 1999) →

Text: Magnus Boman, Dilettante Productions I de sista skälvande månaderna av 70-talet brevväxlade jag med Chris Cutler på Recommended/Ré Records. Eftersom jag har en arkivarie som bor inuti mig så kan jag fortfarande tumma på Ré-pärmen. Det känns som om vardagen åker ut genom fönstret för ett ögonblick, klockan slutar ticka, eller blir i alla… Continue reading Debutsinglarna med After Dinner och Boredoms (1984, 1986) →

Text: Jan SvenungssonDen första kända inspelningen med Shonen Knife består av tre låtar, live i en lokal i Osaka den 17 april 1982. För alla som utan förkunskaper, men med obändigt självförtroende och intresse börjat spela i ett punkband – är detta en riktig madeleinekaka. En låt heter "Spider" och domineras av en klumpigt vandrande… Continue reading Shonen Knife – Spider (låt, 1982) →

Text: Elin Franzén Historien om låten som den här texten delvis kretsar runt började för min del med Whoopi Goldberg. 1992 kom filmen Sister Act, senare introducerad i Sverige under namnet En värsting till syster, i vilken Goldberg söker skydd från sin maffiakarl i ett kloster där hon får nunnekören att börja waila och vicka… Continue reading Les Rallizes Dénudés – Night of the Assassins (låt, 1977) →

Text: Michael Björn Flipper’s Guitar var ett japanskt band som osminkat lånade sin image från samtida brittisk pop i allmänhet och Postcard Records i synnerhet. Gärna med en skrattspegelsaktig kontextuell förflyttning. Så exempelvis är bandnamnet en referens till delfinerna på omslaget till första LP:n av Orange Juice, och debutplattans titel Three Cheers For Our Side… Continue reading Kenji Ozawa – Corolla II ni notte (låt, 1995) →

Text: Kristofer Lecander “From Nakameguro to Everywhere”. Så stod det skrivet på det efterlängtade albumet Point från Keigo Oyamadas alter ego Cornelius, släppt oktober 2001 på den egna skivetiketten Trattoria. För en Tokyobo skulle slagordet troligen inte ha någon större innebörd. Men för en nischad utländsk publik med ett intresse för den japanska alternativmusikscenen, och… Continue reading Indian Rope – Stone Buddha (ep, 1999), Downsized (ep, 1999), New Decade (ep, 2000) →

Text: Kristofer Lecander Om man ska ge sig på uppgiften att summera den våg av japansk musik som skapade ett internationellt intresse under 1990-talet förefaller det sig tämligen lätt att fokusera på de mest tongivande nyckelspelarna Keigo Oyamada (Cornelius) och Pizzicato Five. Det finns dock ett band som är sorgligt förbisett trots att de inledde… Continue reading Salon Music – M*A*S*H (album, 1995) →