Sveriges minsta bokförlag. Startat 2012. Baserat i Midsommarkransen-Malmö
Ett av dom mer stämningsfulla ögonblicken när det gäller mitt musiklyssnande torde vara för en tio år sedan sådär, en mörk höstkväll i Malmö när jag kom hem från jobbet och fick för mig att sätta på Köhntarkösz med Magma på högsta volym. Ute stormade det så att jag trodde att fönsterrutorna skulle gå… Continue reading Magma, The Tivoli 10/10
Jag tror att jag har varit vaken i 40 timmar nu, men det är lite svårt att räkna. Det är alltid bra att ha en förklaring, kanske en ursäkt, varför saker blir som de blir. Eller blev som de blev. Ingen återvändo, inga ursäkter. Tiden är knapp, trots alla dessa timmar, & jag måste agera… Continue reading Den förflutna tidens framtid
Om man kan hantera brutaliteten i att vissa gravar med tiden skyfflas bort bara för att några anhöriga inte har haft möjlighet att rå om dem är det så rofyllt att promenera runt på kyrkogårdar. Varför är det så stilla där? Man tänker att det är för att inget kan vara lugnare än döden, men… Continue reading Här vilar en livsförlängare
I våras handlade det en del om Martin Hannett. Factory Benelux släppte en cd som samlade musiken från hans och Steve Hopkins drömprojekt The Invisible Girls - ”An ABBA without Agnetha & Annifrid: invisible girls” – och vissa utländska musiktidningar recenserade. Utan Martin Hannett skulle t ex “Sketch for Summer”, “She’s lost control” eller “A… Continue reading Beasley Street Revisited
Jag blir ändå förvånad varje gång som jag erfar något speciellt, som nästan omedelbart förvandlas till ett minne. Förvåningen är förmodligen en förutsättning. Till synes vardagliga ting, väderförhållanden, en kort ordväxling eller tyst resonans. Beskrivning blir ju gärna banal, d.v.s. nog om detta. https://www.youtube.com/watch?v=SySgCOwaeLk Av en händelse läste jag just det här i Sven-Olof Wallensteins… Continue reading Det oförstörda/Något omfångsrikt
Ibland är ju kroppen rätt svag av olika anledningar, plus kanske nedsatt beslutsförmåga, och råkar man befinna sig på skivrea är det så himla bra med en stabil kompis som lirkar fram något, "den!", och så är det exakt låten man behövde.
Vi gör Hamburg på ett dygn. L åt en Schlemmer Becher på Grossneumarkt och vädret är utmärkt. Vi håller oss i skuggan för att slippa bli sönderbrända. Massor av kramar Härliga Split en hel vecka! L återhämtar sig bra och vi går långa promenader. Solen är inte så stark än så vi slipper bli sönderbrända.… Continue reading Ytterligare fem vykort i sanna färger
Jag har en bokmärkesmapp i browsern som heter spex. Den har jag haft ganska många år och den rymmer vid det här laget en ansenlig mängd länkar. Ett axplock: Pensionären Hilding Viklund blev punkare och rebell (1986) Tattoos of the 1930s What colour is it? A Soft Murmur Animals Stealing Food Bo Kaspers Orkester SHREDS … Continue reading Ur mappen »spex«
Har nu äntligen, tack vare Bob Stanleys fina Alan Tarney-hyllning i The Guardian hittat Leo Sayer-låten som knäckte mig nån gång i mitten av 80-talet. Det var ett klipp i TV-programmet "Kryzz". Minnet bleknade med tiden, men visst stod Sayer i en telefonkiosk och sjöng ut sitt hjärta? Det måste ha varit "Orchard Road", ja,… Continue reading Leo Sayer
Återkommer hela tiden till den där frågan om hur man lyssnar, hur man väljer (eller inte väljer) vilka artister och vilka låtar man i slutändan kommer att lyssna på. Bära med sig, kanske spara på, i bästa fall komma ihåg. Om man för tio år sedan valde ut låtar och brände på CDr-skivor sätter man… Continue reading Från september till oktober
BCNVT 