Author: Joakim Norling

En man målar nyckelpigor och kopierar manuskript på kunglig befallning medan han väntar på ångmaskinens tidsålder. En annan döms av en namnlös kvinna att stå på uppfarten och stirra ner i en vattenpöl, som straff för att han hällt honung över gröten på fel sätt. En tredje var en central karaktär i en såpopera men… Continue reading Tom Jenks: Fem Krympor →

som att lyssna som att lyssna på en riktigt bra poplåt som är målmedveten och systematisk som kategoriserar och dokumenterar som bara blev större med åren som på grund av sin abstrakta karaktär länge negligerats som normalt inte är tillgänglig som alla andra föremål i huset som att bara få höra det där ljudet en… Continue reading Om en blogg var en dikt →

himmel varje dag   ---   Inte en syrsa   tickar en klocka   ---   något rör sig i trädgårn en katt   ---   visslar på gatan en bil vrider sig i rummet tickar   ---   Insistera på vissa saker.   ---   en röst knappt hörbar nedanför   närmre någon talar… Continue reading Aram Saroyan, några minimala dikter →

VARNING: Skamlös egenreklam redan i första stycket! Nyss hemkommen från MABB, där mitt lilla förlag Timglaset sålde obskyra publikationer tillsammans med ett trettiotal andra förlag och utgivare som tycker att boken är en utmärkt bärare av konst(igheter). Efter att ha bläddrat igenom en bok med polaroidbilder av husvagnar och läst en stream of consciousness-redogörelse för… Continue reading Zines! →

Ibland hänger saker ihop. När jag besökte Berardomuseet i Lissabon tidigare i veckan kunde jag inte låta bli att fotografera ett litet verk av Kasimir Malevitj som omedelbart fick mig att associera till Gameboy. Bilden lades upp på Facebook med en putslustig kommentar (o tider, o seder) och som respons skickade min gamle vän Ozelot… Continue reading Svart →

En person stiger upp på en stege. Med sig har hen en vattenkanna. Från sin position på stegen häller hen vattnet från kannan ner i en hink som står på scengolvet. Därmed kan George Brechts Drip Music anses vara framfört. I en annan version kliver artisten ner igen, häller tillbaka vattnet från hinken till kannan,… Continue reading Henning Christiansen och förströddhetens estetik →

Det ligger som ett dämpande filter över ljudet i amerikanska konspirationsfilmer från sjuttiotalet, som om ljudspåren var inspelade i ett språklabb täckt från golv till tak med akustikplattor och heltäckningsmattor. Som om inspelningsteknikerna under en period kollektivt glömde möjligheten att lägga till rumsklanger. Mycket har skrivit om de här filmernas paranoia och kopplingarna till en… Continue reading Den tysta bruna världen →

‘Tis the time of the season when people make lists. Men man är ju aldrig först med de där listorna (The Quietus Topp 100 - en meningslöshet i mina ögon - publicerades redan 7 december) och i takt med att folk man respekterar, och delvis delar smak med, offentliggör sina topp-whatever minskar drastiskt mitt eget… Continue reading Inte lista/lista →

Som ett komplement till Jonas Ellerströms välavvägda val av fyra omistliga Lennart Hellsing-böcker i dagens Sydsvenskan (inte på webben än) påminner jag om Lennart Hellsings ABC på Öppet Arkiv. Förutom Hellsings rim får man njuta av Sveriges kanske enda animatörsgeni, Per Åhlin. Han lever dessutom fortfarande.

Mark Reeder i B-Movie I onsdags var jag för ovanlighetens skull på bio. B-Movie. Lust & Sound in West-Berlin 1979-1989 av och med Mark Reeder visades på Panora och min vän Susann trodde klokt nog att jag borde vara intresserad. Jag besökte själv aldrig Berlin före murens fall. För mig och mina närmaste kompisar var… Continue reading “Som blyg och oskuldsfull sextonåring var man inte speciellt het vid bardisken på Der Dschungel” →

Jag funderar på om Marble Fauns kommer att spela Sebald Labyrinth på Bläck Charm Nostalgi Vassa Tänders evenemang Att kartlägga en plats nästa lördag? Sebald Labyrinth är det allra längsta spåret på nya trippelalbumet Some Very Long Songs som kommer att släppas i samband med evenemanget. Drygt 30 minuter pop inspirerad av författaren WG Sebalds irrande i… Continue reading A Field Guide to Getting Lost →

Vi gör Hamburg på ett dygn. L åt en Schlemmer Becher på Grossneumarkt och vädret är utmärkt. Vi håller oss i skuggan för att slippa bli sönderbrända. Massor av kramar Härliga Split en hel vecka! L återhämtar sig bra och vi går långa promenader. Solen är inte så stark än så vi slipper bli sönderbrända.… Continue reading Ytterligare fem vykort i sanna färger →

Årets bästa popupptäckt för min del är en transatlantisk duo som senast gav ut ett album 2009. (Men ett nytt är enligt säkra källor under arbete.) Jag har haft en period då musik som normalt tilltalar mig har framstått som fadd och oengagerande. Det krävdes musik som dryper av fläskiga arrangemang och melodramatiska utspel för… Continue reading Don’t you find the sea enchanting? →

SKIVA: DOLLY DOLLY – ANTIMACASSAR (EXOTIC PYLON, 2013) ANTAL OMNÄMNANDEN PÅ KRITIKER.SE: 0 På legendariska skivbolaget él records hemsida kunde man i många år läsa den italienske antropologen Leopoldo Concupisettis sex egenskaper som i hans ögon definierar "englishness": snobbighet, excentricitet, en kärlek till amatörism, ideellt arbete, sportsmannaskap och ett slags evig pojkaktighet. Det lustiga är att jag… Continue reading Den siste excentrikern →

Jag växte upp i Malmös första höghusområde, Lorensborg, dit mina föräldrar flyttat när det var nybyggt 1959. När jag var i tonåren flyttade jag och min mamma till ett ganska nybyggt radhus på Blekingsborg, ytterligare ett område som av Malmöbor betraktas som utkant men som i själva verket är fånigt nära centrum. Inget av dessa… Continue reading Kärleksförklaring till Malmö-funkisen →

Subject C, proceed along platform. Subjects A, B, C, reconvene in lobby at 1900 h. (Found images from the collections of Ingemar Breithel.)

Vårens mest givande läsning har för mig varit en knappt 200-sidig bok om en obskyr, 38 år gammal skiva som enligt myten utkom samma dag som Never Mind the Bollocks. Kew.Rhone. av Peter Blegvad handlar alltså om Kew.Rhone. av John Greaves, Peter Blegvad & Lisa Herman. Det ena en bok (2015), det andra en skiva… Continue reading Going knowhere →