Author: Elin Franzén

Upptäckte att SVT medan jag varit bortrest hade visat en av mina favoritfilmer och att den nu fanns på Play. Det var inte meningen att se om hela filmen igen (det var nog högst ett år sen förra tillfället) men frukosttittandet drog iväg i och med att det fanns lite kaffe kvar i kannan och, ja filmen… Continue reading ‘Man ska inte vara tuff, man ska vara nyfiken!’ →

Första morgonen i Tokyo började vår säng på sjunde våningen att skaka och taklampan gunga. Det var egentligen inte på nåt skakigt sätt det skakade utan gungigt, mjukt, och efter några sekunder var det över. Vi undrade om en tåglinje går precis under vårt hus men gungningen kom inte tillbaka som den rimligtvis borde vid nästa… Continue reading Första morgonen i Tokyo började vår säng på sjunde våningen att skaka →

Har hittat en ny tv-serie. Den är rätt gammal, från 1987. Tillräckligt ny för att jag skulle kunna ha svaga minnen av den men det har jag inte, jag har aldrig sett eller hört talas om den. Men så klickade jag mig fram till den i natt av en slump, i jakt på något passande att se… Continue reading I morgon är det sovmorgon →

Jag är ganska förtjust i sammanträffanden. Osannolika upprepningar i vardagen. Ovanliga företeelser som plötsligt dyker upp förundrande tätt inpå varandra. Jag kan berätta om några stycken från det senaste halvåret. Blowup-sammanträffandet. Jag såg Michelangelo Antonionis film Blowup som 20-årig filmvetarstudent. Har inte sett om filmen sen dess och minns inte riktigt handlingen längre, men kom av nån… Continue reading Tre sammanträffanden →

En sak som jag har tänkt lite på i veckan (kanske aldrig tidigare): ibland har jag en särskild plats i tankarna ett tag. Nån plats man har varit på nån gång som av nån anledning gjort sig påmind och stannar kvar en tid, kanske några dagar eller veckor. Häromdagen kom jag på att jag var… Continue reading Häromdagen kom jag på att jag var i ett av rummen på fritids →

Idag har två saker återkommande dykt upp i mina sociala medieflöden: fotografiska försök att fånga solförmörkelsen och omaka strumpor. Det första intresserar mig måttligt märker jag. Jag har inte försökt få syn på förmörkelsen själv och de bilder som visar den ser ut som de bilder jag sett från tidigare förmörkelser. (Inte ens det populära… Continue reading Joel, med eko. →

Jag har varit i arkivet igen. Öppet arkiv alltså. Det händer ju ofta, kanske nästan oftare än jag ser ett aktuellt program på Svt Play. Men senaste arkivbesöket mynnade ut i ett slags maraton, och nästan en parallell verklighet. Det började med att min sambo en kväll för snart tre veckor sedan klickade runt i… Continue reading På dagarna undrade jag hur de hade det, våra nya låtsasgrannar →

Anna Järvinen har släppt en ny skiva. Eller en halv kanske man kan säga, för det kommer en till, en del 2, i mars. Den första skivan Buren innehåller fem spår. Dem lyssnade jag genom så snart jag såg att de dykt upp i Spotify. Det är inte så många artister jag följer noggrant nuförtiden, men Anna… Continue reading Nya och gamla vårar →

Jag hittade en kalender från 1976 på en loppis i Arvidsjaur för några år sen. Jag köpte den för att jag vid en snabb genombläddring såg några fina bilder. En av dem klippte jag ut och satte på väggen hemma, kalendern stoppade jag undan. Hittade den igen igår när jag letade efter nåt annat. Barnet… Continue reading Den sjätte februari 1976 var det också fredag →

Den tunnaste boken i bokhyllan kom till under en tid när jag hade fri tillgång till en kopiator. (Bergen, 2006)

Min favoritkanal på tv är ingen riktig tv-kanal utan mer en vrå i tv-världen där man får botanisera på egen hand. I SVT:s Öppet arkiv har jag tillbringat ganska mycket tid det senaste året. (Kanske alltmer ju mattare jag blivit av allt elände i nyhetsflödena och tempot i debatterna om eländet. Ett ställe där jag själv får… Continue reading Flickor i arkivet →