Sveriges minsta bokförlag. Startat 2012. Baserat i Midsommarkransen-Malmö
Min gode vän Stefan Wesley delade ett Terry Gilliam-inlägg om en kommande Vivian Stanshall-kväll i London, vilket fick mig att tänka att jag borde blogga om tre relativt nyutkomna brittiska fanzines. Tankesprånget är inte så märkligt som det låter. Vivian Stanshall, och inte minst hans enda långfilm, Sir Henry at Rawlinson End, som är i… Continue reading Tut, fanciful!
Att Mike Leigh är den brittiska arbetarklassens filmpoet framför andra vet alla filmintresserade i Sverige, men hur kan det komma sig att så få har klart för sig att Stephen Poliakoffs filmgärning är för de styrande klasserna vad Leigh är för de styrda? Tanken slog mig senast jag såg Gideon’s Daughter - Poliakoffs mästerliga skildring… Continue reading Poliakoffs sensommardis
I dagarna släpper ett av Sveriges bästa popband, Most Valuable Players, den tredje och sista kassetten i Audio Anyways-serien på Zeon Light. Den här fina låten, "Rymdångest", med Jens Lekman på sång, är hämtad därifrån.
Vissa dagar är det roligare än andra att vara hemmahörande i Malmö. Idag till exempel regnar det från en jämngrå himmel men det gör ju inget för i kväll spelar tre av Sveriges absolut bästa band i stan. Kl 19.00 på Krets har Testbild! releasefest för rykande färska albumet "Belka & Strelka" och spelar live… Continue reading Oh, how sweet it is to be malmöit!
Jag tänkte jag skulle försöka blogga några smarta ord om Frisk Frugts andra album Den europæiske spejlbue (Tambourhinoceros) men hur skriver man om ett album som försöker inkorporera ALLT? En lovsång till solens strålar på naivt och uppriktigt språk i form av en symfonisk svit som inkorporerar de flesta västerländska musikstilar man kan tänka sig… Continue reading Frisk Frugt som smakar blå himmel, solsken och musikhistoria
Fram till mitten av sextiotalet är Bertil Lundbergs etsningar som hieroglyfer, fulla av abstrakta figurer, krumelurer, linjer och streck med färg som järnfilspån. Sedan kommer klotet in i konsten - blödande, bubblande solar eller supernovor av färg. Det är uppenbarligen en bild så stark att den aldrig riktigt släpper taget om konstnären. Etsningarna heter saker som… Continue reading Lundbergs klot
Jag läser sällan rockbiografier. Det är något med den här hagiografiska redovisningen av detaljer - vem som gästade på saxofon på vilken låt, huruvida sångaren var packad när fjärde albumet spelades in, osv, som jag antar tilltalar fans men som oftast bara gör mig uttråkad och lite deppig. Det är som om en artist som man kanske… Continue reading Wyatting
BCNVT 