Author: Anders Sveen

Lite bländad av försommarens förföriska drömdager har jag de senaste fjorton förlupna dygnen fattat beslutet att ge upp utredning om huruvida det på papperet fantastiska fast på papper uppenbarligen icke fästa fanzinet "Pirater & privatdetektiver" fanns att finna. Bländad skriver jag, men det var snarare en klarsynthet som kom sig av att de sista skuggfigurerna… Continue reading Single up all lines! →

Vårstädar. Det är ju ändå rörelsens dag, och här kronblommas icke. Panta rei. Allt är liksom i rörelse. I och för sig är den enda fana jag håller högt den för min falnande självkänsla i en fruktansvärt stökig lägenhet. De febrila försöken att finna spår efter fanzinet “Pirater & Privatdetektiver” har helt fallerat och i… Continue reading If there’s a bustle in your hedgerow →

Vad gör du? Jag väntade nästan ett halvt dygn innan mina fingrar tremolo-likt tryckte in ett svar på mobilens gmail. “Jag går in på Mickes. Jag bläddrar förstrött i nyhetsbackarna samtidigt som jag scannar av rummet, vilka som är där. Och jag kastar en blick över axeln, mot mannen i trenchcoat på andra sidan gatan.… Continue reading När ett träd faller i skogen, HÖR BABA YAGA ALLT →

Jaha, har man lagt näsan i blöt bör en väl göra gott för sig. Jag fick efter senaste bloggposten om “Pirater & Privatdetektiver” flera “anonyma” mail som bad/önskade/frågade om/hotade att jag skulle lägga av att skriva om skrifterna, och andra som tycktes lägga ut små kaksmulor som såg ut som vittnesmål fast som sannolikt lett… Continue reading De flesta olyckor sker i hemmet →

Det går inte att jag börjar från början, jag kan inte. Det är inte möjligt att jag hade skrivit det här om jag hade haft någon som helst föraning. För hur göra det när jag inte vet var början är? Om det inte är så att det är nu det börjar, men nuet är också… Continue reading Yo ho, yo ho a pirates life for me →

Det var min granne där jag bodde som barn som ska ha sagt det. Jag hörde det aldrig själv, men väl min far med viss regelbundenhet återge frasen. Min far använde då alltid det kraftigt dialektala uttalet, men tror jag att jag tänkte redan då, inte som att härma för att göra sig rolig, iallafall… Continue reading Very zen →

Häromdagen sökte jag en bok här hemma bara för att finna att den sannolikt låg i en låda i förrådet. Så blev jag sittande framför den här högen (jag har ingen hylla, de ligger längs en vägg på golvet) och kom att tänka på det där talesättet, att dina böcker berättar vem du är, och… Continue reading Visa mig din bokhög… →