Author: Erik Ogenstedt

Under denna sommars läsande har romanernas innehåll gång på gång smält samman med, inte sällan nedslående, tankar på världsläget och rikspolitiken. Tydligare än annars har intryck av skönlitterära skeenden och stämningar omtolkats och placerats i ett nu, där ett på många vis oroväckande val stundar. Oroväckande på grund av de förbund som sluts, det som… Continue reading Gemensam undergång →

En hundraårig man bjuder med dig in i din egen hörselgång. Väl där anar du mjukt skärande toner i fjärran. Gången leder till ett rum där ljuden vägrar att hålla sig stilla. De hoppar upp och ner, studsar mot golv, tak och väggar, pulserar runt, krockar med varann. För varje sådan sammanstötning läggs något nytt… Continue reading Expansiv förträngning →

Skymtar ett ECM-album i en skivback kommer ryggmärgsreflexens ha-begär sig delvis av sympatin för det kollektiv som snabbt byggdes upp kring etiketten med de tre silvriga, bulliga bokstäverna mot grön bakgrund. Alla spelade med alla, tyskar, norrmän, finnar och amerikaner samarbetade kring annat än det militära. Det visuella är heller inte att underskatta. Omslagsmotiven är… Continue reading Några tankar om ECM →