Ända sedan jag läste någon Lovecraft-novell under tidigt högstadium och för första gången fick slå upp ordet icke-euklidisk har jag via någon slags cerebral paketinslagning på väg ner för den grå massans vindlande och oparallella vägar försökt mig på att försöka göra ett försök att förstå och försöka föreställa mig hur något slikt kan te sig. Ja, då först och främst alltså någon icke-euklidisk arkitektur.
Jag skulle inte ljuga om jag påstod att jag färdats, eller ljuga om jag påstod att jag inte färdats, från The Mountains of madness till R’lyeh, knatat i trappor hos M. C. Escher, tittat in och ut ur familjen Drinkwaters hus, större på insidan än utsidan, i John Crowleys förtätade fe-saga Little, Big, och därifrån djupt in i The Overlook Motels korridorer där de och övrig interiör i Kubricks The Shining knappast stämmer överrens med byggnadens externa utformning. (Och på tal om exteriörer, varför inte en avstickare hit när vi ändå är ute och far.) I mina böckers bok, Book of the New Sun, finns dessutom byggnader med tavlor som fungerar som ett rum, eller det vill säga, rum som ser ut som tavlor (och rum som innehåller speglar som fungerar som intergalaktiska portaler) och hus vars våningar ligger på olika tidsplan. Där har jag tillbringat åtskilliga jordsnurr, och nog skulle det gå att stanna för alltid, om det inte vore för att jag först helt nyligen kommit fram till den än mer sinnesutvidgande McMansion Hell.
Get lost!
BCNVT / BIBLIOTEK 