Very zen

Det var min granne där jag bodde som barn som ska ha sagt det. Jag hörde det aldrig själv, men väl min far med viss regelbundenhet återge frasen.

Min far använde då alltid det kraftigt dialektala uttalet, men tror jag att jag tänkte redan då, inte som att härma för att göra sig rolig, iallafall inte enbart, utan mer för att imitera i syfte att så exakt som var möjligt återge själva innebörden, i den mån det fanns någon där.

För det var ju det jag kunde fundera över, och nu fundera över om min far funderade över, de där gångerna han uttalade orden grannen yttrat apropå sin gräsmattas fåfänga kamp mot lingonris som spred sig som ogräs.

Fortfarande 30 år senare, eller mer, kan det hända att jag mumlar dem för mig själv, som en slags koan.

“En skull kunn ta å odl lingon.”

De stillar sinnet. De rymmer något fridfullt i sin acceptans av det meningslösa, och fyller det därmed med mening, en hoppfullhet i det hopplösa. Ännu finns där något av den absurda komik som tilltalade mig förr, i att en vuxen konstaterar att det här är ju inte lönt, men kanske skulle det gå att slå mynt av den lott livet ger en.

Eller låta bli.

veryzen

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.